Till frukost äter jag vanligen toast och dricker ingefärs
te. Lunchen vid skolan består antingen av; bönor och ris, bönor och ugali eller
bönor och majs (Makandi). Ugali är en slags stabbig majsgröt som äts väldigt
ofta här i Tanzania (därav bloggnamnet maizeporridge). Lokalbefolkningen rullar
ugalin till små bollar och äter den med typ bönsås eller kött. Ugalin är
smaklös men mättande. Räddningen för att orka med skoldagen är ett sött
mjölkigt te som serveras tillsammans med vitt brytbröd på förmiddagarna.
Hemma är maten lite mer varierande men också mer överraskande.
Hönan som ena dagen ses i tvättrummet kan följande dag ses på middagsbordet. För
nån vecka sedan såg vi också några suspekta fiskbitar inne i skafferiet.
Följande dag såg vi fiskarna ute i stekheta solen omringad av flugor. Sedan
blev de friterade och kokta och stod framme i köket ytterligare ett dygn innan
vi slutligen fick dem på matbordet i form av fisksås. Den dagen var jag extra
tacksam över att de alltid ber bordsbön.
I allmänhet är den Tanzanianska maten god. Ända nackdelen är
att middagen serveras först kring 9 på kvällen så man hinner bli sjukt
hungrig. Jag har faktiskt börjat äta med fingrarna ibland också. Vissa
köttbitar som serveras är så beniga och sega att de är omöjliga att äta med
sked.
 |
| toast |
 |
| Ugali |
 |
| Suspekt fisk |
 |
| Höna i tvättrummet |
 |
| Höna på väg till middagsbordet |
 |
| Makandi |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar